Svar på Hannas frågor

Jag fick en önskan på ett inlägg med att svara på ett par frågor. Och här kommer de.

Dumping och vad jag dumpar på.
Jag har knappt inga dumpningar skulle jag vilja säga, jag reagerar inte på något speciellt utan det handlar mer om mängden mat. Om jag äter för mycket så får jag en enorm mättnadskänsla, inte direkt ont i magen men full i magen som ger ett obehag. Sedan blir jag väldigt trött, någon gång har man fått lite svettningar men det sker inte ofta.

Tyvärr är det så att jag inte har den mättnadskänslan som de flesta har att de känner att det är stopp, jag har inte känt den ofta, kanske 5 gånger på 1,5 år.
Så jag kan få i mig ganska mycket mat pga det så jag får kontrollera mängden mat, köpt små matlådor som max får vara 3-4 dl så vet jag att så blir det inte för mycket.

Med operationen så ändrar man lite smaker, jag ha perioder då jag inte kan äta vissa saker. tog ca ett år innan jag kunde äta köttfärs för smakade ve och fasa.
Märkt även att ägg och makrill i tomatsås inte smakar så bra ibland, men det kommer och går.
Kan bli riktigt sugen på knäcke med makrill men sedan när jag äter det så smakar det inte så gott som jag tycker det var innan.
Ägg går bra ibland och sedan smakar det inte alls.
Åhh köttfärs var riktigt tråkigt att vara utan i ca 1 år, men smaken kom tillbaka tur och väl.

Sedan finns det saker magen har svårt för men jag får inga dumpningar men man känner att det är inget magen vill ha.
Det är nötkött som är segt, man kan inte mala sönder det och det gör att man sväljer förstora bitar som magen inte gillar. 
Bröd som är "blött" som en räksmörgås som blivit lite fuktig av räkorna, eller en bulle som i mitten är lite degig, nä det gillar inte min mage heller, känns som degklump i magen då.
Så det försöker jag undvika. Men ett "torrt" bröd ljust eller mörkt funkar för mig.

Alkohol drickande före och efter operationen.
Nu är det så att jag inte drack någon alkohol innan operationen, jag har aldrig tyckt om smaken av det, det har gått bra med de Cider som finns i butiken och det var den enda alkohlen jag drack.
Jag har enbart tagit ett fåtal tillfällen cider med max 2,25% eller vad det är i cidern och det har inte blivit mycket, hehe eftersom jag inte dricker alkohol så tror jag att jag skulle kunna bli lite småonykter av det hehe. :)
Jag känner av det ganska snabbt... så därför ger jag mig inte in på att dricka något för jag skulle säkert bli full av en enda starkcider hehe. Billig fylla.

Hanna hoppas det var svar på dina frågor och lycka till med din nya "maga"
Ha själv en skön sommar och semester om du har det nu.
Kramizz
GBP, Matprat | Mat | | 2 kommentarer |

Året som gått - del 2 efter

Då fortsätter min story, del 1 hittar ni här.

Den 9 mars var det dags för min operation och väntan blev lång för det var någon försening, jag var ganska lugn och somnade i stort sätt direkt när jag kom in på operationssalen.
Men när jag vaknade var en mardröm, jag fick ingen lufrt, vet inte om jag fortfarande hade tuben i halsen, men panik fick jag när jag inte fick någon luft och halvborta var man för man hade inte vaknat riktigt heller. Men i allt detta så tog de bort det jag hade i näsan hörde jag och då upptäckte de väl att det var dr stoppet var, efter förkylningen när jag hade influensan så hade det täppt till och därför säger jag ALDRIG mer operation nära en förkylning.
Sedan blev allt svart, och jag vaknade upp i uppvaket. Där fick jag stanna länge, tror jag opererades kl 10 men det blev senare och sedan kom jag upp på salen vid 19 tiden och kollade på Ullared halvsovande.

Jag hade tur att få åka hem dagen efter, var nära att det inte skulle bli det. Mamma kom och hämtade mig och direkt ner till apoteket och hämta ut en massa piller.
Det värsta var ett protein pulver, det gjorde maten äckligt och oätligt sedan sprutorna.
Jag bodde hemma hos min mamma för att jag skulle inte bo ensam i början. Min bästa kompis och vak var lilla Hannes han höll mig sällskap hela tiden.
Här ligger han på min arm.
Tror det var efter 1,5 vecka så flyttade jag hem och var sjukskriven ett par dagar till innan man var igång och arbeta igen. Då gick jag ner 7 kg på 1,5 veckan mycket berode på att jag mådde illa när jag åt, soppor klarade jag inte av så jag levde på fil och fick faktiskt äta rån med smör på efter jag kontaktat dietisten. Så undra på att man gick ner mycket.

Jag var livrädd för att åka på den kända dumpningen men den infann sig inte. Jag hade problem ett bra tag med att jag kunde bli illamående när jag åt men fick i mig mat, och från den 19 januari till 30 juni så förlorade jag 42 kg, det gick snabbt måste jag säga, jag hade inga problem med svåra dumpningar och kan äta mycket om man skall jämnföra sig med andra opererade så det blev för min del att kontrollera hur mycket jag äter.

Jag har inget stopp, jag känner ingen mättnad när jag äter, den kan komma efter 20-30 minuter efter jag ätit om jag då ätit förmycket blir jag äckligt mätt och trött som jag idag antar är en lätt dumpning om man nu skall jämnföra sig med vad andra har.
Sen efter sommaren så har det gått tröggt och sedan december så har jag växlat mellan ett par kilo och står still och är väl inne i det kända platån vid ett års strecket.

Jag måste säga att jag har haft det väldigt lätt med inga komplikationer, kan äta allt utan att det jag får dumpning. Hade svårt för en del mat som slutade smaka för mig, det smakade bara äckligt som köttfärs. Det kan jag idag äta men för någon månder sidan funkade det inte alls.

Detta är när jag hade gått ner 30 kg
Detta var till sommaren när jag hade gått ner 42 kg
Att man förlorat så här mycket kilon är fantastiskt för man orkar så mycket mer än vad man gjorde innan och man vet att bättre kommer det bli när väl vikten börjar rasa igen.

Har det varit värt att göra operationen?
Ja det har det. Jag mår så mycket bättre och kommer må ännu bättre när jag förlorat ca 34 kg till som jag har kvar att gå ner.

Vad har jag mer vunnit på det?
Mina fötter har blivit bättre, jag behöver inte känna mig dum om man skall gå ut och äta för man vet inte om stolen har armstöd och om man får plats på stolen, eller på bion. Det behöver jag inte känna mer.
Att hitta lite kläder i butikerna på de butiker som har stora storlekar, viktraset har inte tagit så mycket på armar och höfter så stora storlekar krävs ännu. Men det kommer.

Vad är det sämsta?
Att jag inget stopp har gällande mat, måste hela tiden ha kontroll på mängden mat, köper ca 3 dl matlådor så det inte kan bli för mycket där. Lätt jobbdagar men hemma på kvällar och helger blir det svårare.
På sätt och viss att jag inga dumpningar har, för det ger ingen näsbränna när jag är fel ute, eftersom jag blir lätt drabbad.

Kan jag äta allt?
Ja det kan jag, tyvärr kanske, man önskade dumpningen här gällande godis, chips och sötsaker. Det jag kan känna är svårt är "blött" bröd som degigit som på en räkmacka. Nötkött alltså helt stekt för det är så segt och svårt att mala sönder eftersom man inte skall svälja för stora bitar.
Det gäller att testa sig fram, sedan är det väl några "balanser" i kroppen som spökar som gör att man inte alltid tycker om allt som man gillar igentligen. Fröknäcke och ProPud smakar inte något nu. innan var det köttfärs.

Pillertrillare?
Ja vitaminer får man allt stoppa i sig. Nu hade jag vitaminbrister innan operationen så för min del blev det inte så mycket nytt. Sedan innan operationen så äter jag Järn, B12, D-vitamin och zink (som smakade illa efter operationen för det är brus), efter operationen ökade man på med en multivitamin och kalk som nu är med dubbel dos D-vitamin.

Kontroller efter operationen?
Värnamo har inte några direkta kontroller, de började ca 1 månad innan min operation med att man efter 6 veckor fick åka till dietisten för att prata och väga och mäta, sedan samma sak 6 månader.
Kirurgen fick man med ett papper som man skulle skicka till dem efter 6 veckor och ett papper damp ner vid 1 års dagen, sedan blir det papper 2 år och 5 år.
Vet att andra landsting har personliga träffar med kirurgavdelningen.
Jag var på vårdcentralen en gång i månade hos en som arbetade med detta som vägde och mätte mig men vid sommaren blev hon sjuk och sedan har jag inte hört av henne.
Jag har en privatläkare som jag går till och han har koll på mina värden, 1 gång i halvåret tar jag prover nu.

Vad väger jag?
Det är hemligt än så länge, är inte redo att avslöja det ännu, men det kommer när jag väl känner mig redo att avslöja det.

Mitt mål med GBP?
Att må bra, det är det viktigaste. Jag har inga längtan att vara supersmal, jag vill bara känna mig bra. Man skall inte tro att man kommer väga soma man gjorde i tonåren, man ändras efter åren och blir äldre, så ett sådant mål skulle jag aldrig sätta. Jag är 1,68 cm och vägde i undre tonåren 50-55 kg och i övre tonåren 55-60 kg, nä de målen kommer jag inte ha :)

Här är jag 17 år och närmar mig 18, kan ha vägt runt 55-57 kg kanske, stog inte mycket på vågen på den tiden.
Lite frågor, har ni någon så skall jag svara på det om jag kan... hehe.

Här har jag gått ner 50 kg.
Nu har jag inte några mer bilder när jag gått ner 55-56 kg som jag ligger på nu, det är för att jag har valt att ta kort ca vart 10 kilo. Tycker det syns mest på bilderna... det senaste kortet på mig är detta.
Jag kan inget annat säga att mitt första år har gått bra.
Det är bara att kämpa vidare.

Kramizz
GBP, Tankar | GBP, Gastric Bypass | | 2 kommentarer |

Året som gått - del 1 före

Att ta beslutet att göra en Gastric Bypass är inte lätt, jag har gjort många försök med att gå ner i vikt men det har funkat en del men sedan så släpper det bara och man är tillbaka till de gamla vanorna igen.
Jag funderade på det länge om jag skulle ta steget till en operation och jag vet att min läkare har tagit upp det innan att han hjälper mig om jag vill ha hjälpen. Så den 30 september 2014 sa jag till honom att jag vill göra detta och då blev det prover och sedan en remiss skickad i oktober. 4 december blev det första mötet i Värnamo och sedan tillbaka den 13 januari 2015 för enskilda samtal och fick ett OK att operara mig.

9 mars 2015 skulle operationen ske och innan dess skulle jag förlora en massa kilo så redan den 19 januari började jag dra ner på maten och köra lite viktväktarmässigt för att kunna klara av att gå ner i vikt. Jag kan säga att resan blev inte lätt innan operationen.
Jag hade oturen att ramla på en isfläck och slog mig ordentligt i knät och andra delar som gjorde att jag inte kunde motionera något.
Så här såg knät ut och en infektion blev det också. Kan säga än idag är mitt knä missfärgat.
Detta var inte det enda som hände mig. Jag åt en blodapelsin en kväll och kände lite konstig i läppen efter det och sedan dagen efter när jag åkte till jobbet så kände jag som det var någon skit i ögat men fick inte bort det på bussen. Kollade mig i spegeln på jobbet och var svullen i ögonen och läpparna, mejlade till läkaren och han sa att jag skulle komma på en gång, blev utfrågad vad jag ätit och han trodde att det var besprutningen på blodapelsinen jag reagerade på. Svullande började gå ner men kom tillbaka igen så det var bara att åka hem och hämta ut receptet och ta tabletterna så blev det snart bättre.
Kan säga att jag inte åkte på någon mer reaktion sedan dess, har undvikigt blodapelsiner och köpt det mesta ekologiskt.

Detta var under de tre veckor jag körde viktväktarsystemet. Jag vet inte hur mycket jag gick ner dessa veckor för min våg ville inte funka.
Sedan kom perioden jag fasade för... flytet att bara dricka dessa fastadrycker, jag började med Modifast och det funkade bra och är glad att jag kört viktväktarna innan med att dra ner på kosten för det gjorde att man inte var så hungrig. Men visst längtade man efter fast mat.

Lunch på jobbet, ville inte sitta med de andra som hade goda matlådor med sig hehe.
Ja kunde inte motionera för knät mådde inte bra, som man skulle göra. Men tro inte att min otur stannade där, för första gången på jag säkert 20 år så åkte jag på influensan, var deckad i flera dagar med feber och när det väl var borta så åkte man och jobba men orkade inget för det hade tagit mina krafter och jag blev sjukskriven för första gången i mitt liv.

Modifasten smakade inte längre, jag bara mådde illa av det så jag drack mindre och mindre av det och ringde dietisten i Värnamo och fick faktiskt äta, max 800 kalorier per dag.
Det funkade faktiskt bra för mig.
Efter att vågen hade fått en ordentlig smäll, av misstag så började den funka och jag såg nu att jag hade gått ner om man räknade på det jag hade vägt i Värnamo.

Här låg man i soffan med ett ont knä och en influensa och hosta som inte ville ge sig. Veckorna gick och det var bara en vecka kvar till operationen, infektionen i knät hade gett med sig in i det sista men hostan var envis så jag trodde inte jag skulle få operera mig. Jag hade tur den släpte någon dag innan operationen och jag pratade med Väranmo och influensan och fick OK att genomföra den.

Jag hade bara 1 kg kvar av det jag skulle gått ner men fick OK ändå. Så den 9 mars åkte jag till Värnamo och gjorde en Gastric Bypass.
Jag kan säga så här... aldrig aldrig någonsin kommer jag göra en operation så nära en förkylning eller influensa, jag kommer berätta om det i fortsättningen av min resa av det första året.

Innan allt startade så såg jag ut så här.
Jag kan inte fatta att det är jag, men redan under flytet så gick man ner en hel del.
Fortsättning följer...
Kramizz
Före GBP, GBP | Före GBP, Gastric Bypass | | Kommentera |
Upp