Året som gått - del 2 efter

Då fortsätter min story, del 1 hittar ni här.

Den 9 mars var det dags för min operation och väntan blev lång för det var någon försening, jag var ganska lugn och somnade i stort sätt direkt när jag kom in på operationssalen.
Men när jag vaknade var en mardröm, jag fick ingen lufrt, vet inte om jag fortfarande hade tuben i halsen, men panik fick jag när jag inte fick någon luft och halvborta var man för man hade inte vaknat riktigt heller. Men i allt detta så tog de bort det jag hade i näsan hörde jag och då upptäckte de väl att det var dr stoppet var, efter förkylningen när jag hade influensan så hade det täppt till och därför säger jag ALDRIG mer operation nära en förkylning.
Sedan blev allt svart, och jag vaknade upp i uppvaket. Där fick jag stanna länge, tror jag opererades kl 10 men det blev senare och sedan kom jag upp på salen vid 19 tiden och kollade på Ullared halvsovande.

Jag hade tur att få åka hem dagen efter, var nära att det inte skulle bli det. Mamma kom och hämtade mig och direkt ner till apoteket och hämta ut en massa piller.
Det värsta var ett protein pulver, det gjorde maten äckligt och oätligt sedan sprutorna.
Jag bodde hemma hos min mamma för att jag skulle inte bo ensam i början. Min bästa kompis och vak var lilla Hannes han höll mig sällskap hela tiden.
Här ligger han på min arm.
Tror det var efter 1,5 vecka så flyttade jag hem och var sjukskriven ett par dagar till innan man var igång och arbeta igen. Då gick jag ner 7 kg på 1,5 veckan mycket berode på att jag mådde illa när jag åt, soppor klarade jag inte av så jag levde på fil och fick faktiskt äta rån med smör på efter jag kontaktat dietisten. Så undra på att man gick ner mycket.

Jag var livrädd för att åka på den kända dumpningen men den infann sig inte. Jag hade problem ett bra tag med att jag kunde bli illamående när jag åt men fick i mig mat, och från den 19 januari till 30 juni så förlorade jag 42 kg, det gick snabbt måste jag säga, jag hade inga problem med svåra dumpningar och kan äta mycket om man skall jämnföra sig med andra opererade så det blev för min del att kontrollera hur mycket jag äter.

Jag har inget stopp, jag känner ingen mättnad när jag äter, den kan komma efter 20-30 minuter efter jag ätit om jag då ätit förmycket blir jag äckligt mätt och trött som jag idag antar är en lätt dumpning om man nu skall jämnföra sig med vad andra har.
Sen efter sommaren så har det gått tröggt och sedan december så har jag växlat mellan ett par kilo och står still och är väl inne i det kända platån vid ett års strecket.

Jag måste säga att jag har haft det väldigt lätt med inga komplikationer, kan äta allt utan att det jag får dumpning. Hade svårt för en del mat som slutade smaka för mig, det smakade bara äckligt som köttfärs. Det kan jag idag äta men för någon månder sidan funkade det inte alls.

Detta är när jag hade gått ner 30 kg
Detta var till sommaren när jag hade gått ner 42 kg
Att man förlorat så här mycket kilon är fantastiskt för man orkar så mycket mer än vad man gjorde innan och man vet att bättre kommer det bli när väl vikten börjar rasa igen.

Har det varit värt att göra operationen?
Ja det har det. Jag mår så mycket bättre och kommer må ännu bättre när jag förlorat ca 34 kg till som jag har kvar att gå ner.

Vad har jag mer vunnit på det?
Mina fötter har blivit bättre, jag behöver inte känna mig dum om man skall gå ut och äta för man vet inte om stolen har armstöd och om man får plats på stolen, eller på bion. Det behöver jag inte känna mer.
Att hitta lite kläder i butikerna på de butiker som har stora storlekar, viktraset har inte tagit så mycket på armar och höfter så stora storlekar krävs ännu. Men det kommer.

Vad är det sämsta?
Att jag inget stopp har gällande mat, måste hela tiden ha kontroll på mängden mat, köper ca 3 dl matlådor så det inte kan bli för mycket där. Lätt jobbdagar men hemma på kvällar och helger blir det svårare.
På sätt och viss att jag inga dumpningar har, för det ger ingen näsbränna när jag är fel ute, eftersom jag blir lätt drabbad.

Kan jag äta allt?
Ja det kan jag, tyvärr kanske, man önskade dumpningen här gällande godis, chips och sötsaker. Det jag kan känna är svårt är "blött" bröd som degigit som på en räkmacka. Nötkött alltså helt stekt för det är så segt och svårt att mala sönder eftersom man inte skall svälja för stora bitar.
Det gäller att testa sig fram, sedan är det väl några "balanser" i kroppen som spökar som gör att man inte alltid tycker om allt som man gillar igentligen. Fröknäcke och ProPud smakar inte något nu. innan var det köttfärs.

Pillertrillare?
Ja vitaminer får man allt stoppa i sig. Nu hade jag vitaminbrister innan operationen så för min del blev det inte så mycket nytt. Sedan innan operationen så äter jag Järn, B12, D-vitamin och zink (som smakade illa efter operationen för det är brus), efter operationen ökade man på med en multivitamin och kalk som nu är med dubbel dos D-vitamin.

Kontroller efter operationen?
Värnamo har inte några direkta kontroller, de började ca 1 månad innan min operation med att man efter 6 veckor fick åka till dietisten för att prata och väga och mäta, sedan samma sak 6 månader.
Kirurgen fick man med ett papper som man skulle skicka till dem efter 6 veckor och ett papper damp ner vid 1 års dagen, sedan blir det papper 2 år och 5 år.
Vet att andra landsting har personliga träffar med kirurgavdelningen.
Jag var på vårdcentralen en gång i månade hos en som arbetade med detta som vägde och mätte mig men vid sommaren blev hon sjuk och sedan har jag inte hört av henne.
Jag har en privatläkare som jag går till och han har koll på mina värden, 1 gång i halvåret tar jag prover nu.

Vad väger jag?
Det är hemligt än så länge, är inte redo att avslöja det ännu, men det kommer när jag väl känner mig redo att avslöja det.

Mitt mål med GBP?
Att må bra, det är det viktigaste. Jag har inga längtan att vara supersmal, jag vill bara känna mig bra. Man skall inte tro att man kommer väga soma man gjorde i tonåren, man ändras efter åren och blir äldre, så ett sådant mål skulle jag aldrig sätta. Jag är 1,68 cm och vägde i undre tonåren 50-55 kg och i övre tonåren 55-60 kg, nä de målen kommer jag inte ha :)

Här är jag 17 år och närmar mig 18, kan ha vägt runt 55-57 kg kanske, stog inte mycket på vågen på den tiden.
Lite frågor, har ni någon så skall jag svara på det om jag kan... hehe.

Här har jag gått ner 50 kg.
Nu har jag inte några mer bilder när jag gått ner 55-56 kg som jag ligger på nu, det är för att jag har valt att ta kort ca vart 10 kilo. Tycker det syns mest på bilderna... det senaste kortet på mig är detta.
Jag kan inget annat säga att mitt första år har gått bra.
Det är bara att kämpa vidare.

Kramizz
GBP - Gastric Bypass
Kajsan

Modiga, starka, fina Pernilla <3

Kramar

Svar: Tack snälla Kajsan <3
Pernilla Johansson

Anneli

Du är himla duktig vännen. Det är STOR skillnad på dig då o nu. Det är inte roligt när man kan äta allt o äta mycket, det är sällan jag dumpar, jag önskar att jag dumpade för minsta lilla som jag är fel ute. Ibland känner jag av det men nu äter jag stora portioner =(
Jag är så besviken på mig själv =(
Kramar ♥

Svar: Tack! Ja jag vill också ha dessa dumpningar för jag behöver nog det för att kunna hålla mig på rätt spår. Jag tycker jag äter mycket... men försöker kontrollera mig.
Pernilla Johansson